And now we're back the why we started - like strangers.
Pluggar SO och tänker över livet. Ser hur solen lyser på gårdshuset, hur det gula nästan gör ont så gult som det är.
'Vad sysslar de olika FN-organgen med?' var frågan jag skulle ställa google. Men jag kom aldrig så långt. För när jag tog upp internet, var tumblr det första jag såg. Jag kollade igenom sidan, fastnade för citatet i rubriken. Tänkte över det. Insåg att det var sant. Insåg att jag måste vara bland de sorgligaste/töntigaste personerna i världen, som -fortfarande- tänker på det sättet. Men skit samma, jag kan inte släppa det. På ett sätt saknar jag alla de personer jag glidit ifrån. De från lågstadiet och dagis. Vi hade rätt kul när vi var små - vad hände sen? Vi växte upp, tappade kontakten. Slutade prata med varandra. Och nu när vi träffas, ja, då är det bara awkward moment. Vi gör det så svårt. Men jag saknar att umgås med dem.
Jag tycker det är så.. sorgligt på något sätt. Känns som att man glider i från alla nu för tiden. Men jag tycker, ärligt, att det ska bli skönt att få börja om på nytt i höst. Även om det kanske gör att jag glider ifrån fler personer. Även om jag kommer sakna min klass, mina vänner och allt knaz i skolan. Jag tycker det är skönt. Jag förstår varför alla andra typ mår dåligt över det och nästan börjar gråta bara av tanken på det, men jag kan inte känna så. Det är liksom omöjligt. Vi kommer ju träffa våra kompisar ändå, det är inte som att flytta till andra sidan jordklotet. Det är bara ett byte av skola. Sluta tänka så långt in i framtiden, och förfan - njut av att träffas varje dag nu istället. För sen, när ni slutas träffas, då kommer ni förändras. På något sätt. Så blir det alltid. Men ni behöver ffs inte glida ifrån varandra. Sluta tycka så. Umgås nu i stället. Carpe diem, fånga dagen. Gör det bästa av situationen. Många av de som ändå ska byta skola, kommer hamna i samma. Det finns liksom inte så många skolor i Stockholm (ye, rajt).
Och det var min syn på det hela.
Färdigtänkt för idag, nu ska jag återgå till google och FN-frågor. Puss!
Sluta tänk så mycket på framtiden. Lev i nuuuuuet
Kommentarer
Trackback
