Lite måndags-power. Och lite oklar text, menmen.

Kaxig, liten, dryg, irriterande, rolig, söt, gullig, vacker, lesbisk, homosexuell, kul, störd, konstig, knäpp, hetero, bi, masken-slasken, tyst, pratsam, sexig, het, ful,smal, äcklig, 12-åring, snygg, helt borta, kompis, bästa kompis, finis, stor, bäst, awesome, sämst, tråkig, jobbig, smart, dum, korkad, blond, helt jävla dum i huvudet, heartbreaker, tjock, fet ful, vältränad, ironisk, sarkastisk, elak, snäll.

Ord folk sagt till mig, eller om mig. Som jag vet, och kommer ihåg. Ska jag dela in dem i grupper är väl ungefär hälften negativa. Hälften positiva. Vad ska man göra? Vilka minns jag bäst?

Ja, ni kan ju gissa. De som sätter sig djupt inom mig är knappast 'gullig', 'söt' eller 'bäst'. Snarare 'äcklig', 'ful' och 'sämst'. Och varför är det så egentligen? Varför tänker de flesta bara på de negativa kommentarer de får, de som sårar, gör ont och bara finns där. Sagt av någon som förmodligen inte ens menade det. Varför?

Jag gör det. Förmodligen gör du också det. Vilket stör mig. För jag kan, som jag skrivit någon gång, inte ta emot komplimanger. Trubbel i paradiset, liksom. Men det går verkligen inte.

Inte för att jag brukar tro på vad folk säger om mig, även om det är negativt heller, för varför skulle jag bry mig om vad de tycker?

Kan vi låtsas. Någonstans bryr jag mig nog ändå lite. Lite, lite, lite. Någonstans där inne får mitt hjärta ett litet sting av smärta. Men det går snabbt över. Och jag kaxar tillbaka.

Alla de ovanstående orden har jag blivit kallad av en anledning. Kaxig? Jag är liten. Jag har varit tvungen att vara kaxig för att synas och höras. Att jag anses vara dryg är väl förmodligen för att jag oftast är tystlåten i stora sällskap, har svårt att prata med nya personer. Då anses man oftast vara dryg. Rolig? Jag gillar att få folk att skratta, och jag kan faktiskt vara rätt rolig med min sarkasm och ironi. Att jag är elak har att göra med min kaxighet.

Det är folks olika uppfattningar om mig, och ärligt - varför ska jag ta åt mig? Jag är fortfarande jag. Det går inte att ändra på det bara för att någon påpekar det. Det gör det bara mer synligt. Mina brister och fel är en del av mig, och jag har faktiskt lärt mig acceptera det. En del av dem i alla fall. Och denna texten fick helt plötsligt en vändning mot ett helt annat håll.

Budskapet jag tänkt mig från början var dock - ta inte åt er av det negativa folk säger. De säger det förmodligen bara för att du är starkare än dem, för att du är över dem. Och var inte sur på dina haters - det är dem som en dag kommer göra dig känd. c;

Men fortfarande..

GAH, ska ta åt mig av det där, suger upp varenda litet ord. power to the people, fudge yeah.

Vill du veta? Det var säkert inte ens mig du fokuserade på, men jag kan berätta iaf. När någon säger ditt namn bli jag glad. Jag känner att åh, det är ju en av mina bästa kompisar. Jag blir liksom stolt. Den där underbara människan som många älskar, som jag faktiskt har som en av mina närmsta. Tjejen jag delar tankar och åsikter med som jag aldrig har berättat för någon annan i världen. För det är så. Jag kan se dig framför mig, och minnas alla minnen vi har tillsammans. Dina glada, ledsna, sura, trötta, pigga och flummiga sidor som jag älskar. Du är faktiskt bäst Masken. Jag vet inte vem som någonsin kan ha sagt alla de där fula orden om dig, för aldrig i livet att de stämmer. Du är fantastiskt och det är personen som sa det till dig som är äcklig och avundsjuk. Jag har ingen aning om vad du tänker när någon nämner mitt namn, kanske tänker du på den jobbiga tjejen som följer efter dig. Vem vet. Men du är älskad av inte bara mig, utan av många. Klart att du undrar vad folk tänker när det ser dig, jag undrar samma sak om mig. Jag får upp dåliga tankar som suger som jag tror att folk tycker om mig, för jag hatar mig själv och det kan jag inte hjälpa. Men du kan tro bättre, för det är du.

Älskar dig <3